discoveryourself

Jag minns när en osäker tolvåring kom in i korridoren och såg några av hennes klasskamrater stå vända med ryggen mot henne. Hon hörde klart och tydligt en av dem prata om henne. Det var en pojke som hon känt nästan hela livet. Han sa "hon är ful och äcklig, jag vill inte sitta bredvid henne..."
Orden skärde igenom hennes späda kropp som knivar. Men orden nöjde sig inte med det, de trängde in under hennes skinn och gömde sig där. Där kommer de stanna hela hennes liv.

När pojken sen i slutet av dagen hade dåligt samvete och därför följde flickan hem blev flickan så glad. Hon trodde att någon äntligen tyckte om henne. För hon visste inte bättre. Denna snällhet var för henne okänd.

Dagen därpå var allt åter som vanligt.

Flickan brottades länge med utfryssning, mobbing och liknande. Men hon hämtade sig och försökte bli starkare av sina erfarenheter, istället för att gräva ner sig. Hon klarade detta genom att sätta olika mål i livet, på så vis hade hon någonting att se framemot.

Än idag tynger detta henne. Än idag finns det dagar då hon ser allt som gråa moln. Än idag påverkar detta henne så mycket att hon inte litar på någon. Än idag skapar detta problem för henne. Men hon försöker och hon vann. Hon vill inte längre vara någon annan. Hon är glad över att vara sig själv. Hon är nöjd med sig själv och kan se hur detta faktiskt gett henne styrka. Styrkan att säga ifrån och att våga vara sig själv.

Jag är stolt över denna flicka.