discoveryourself

(pic: weheartit.com)

Jag står vid kanten av en ravin, på väg att rasa ner.
Blir nedputtad av ångestens starka hand.
Ångest är allt jag ser, åt höger, åt vänster, bakom mig...
Jag blir matt, orkar inte längre kämpa emot.
Faller utan att göra motstånd.

Klick.

(pic: weheartit.com)

Drömmer om sommar.
Brunbrända ben i korta shorts.
Bara fötter i kittlande gräs.
Doften av havsluft, skriande måsar cirkulerar i luften.
Ljudet av vågor som slår emot strandkanten.

En hand som slingrar sig kring en midja klockan 03.00.
Två personer som springer ikapp uppför backar, skrattar sig hesa.
De stannar upp och ser varandra i ögonen.
Ler tills mungiporna når öronen.

Glädje och frihet.
Läppar som mjukt och försiktigt nuddar varandra.
Vita lakan och morgonsol.

Trubadurkvällar och samtal som egentligen aldrig borde uppstå.
Berusade människor som vandrar längs vägar man aldrig vill ska ta slut.
Gitarrer och eldar.

Vänner som njuter av livet tillsammans,  blir som barn på nytt.
Leker som om de ännu var sju år.

Stunder man tar in lite extra, för att man vet att de har ett slut.

Klick.

Här ekar det tomt.
Men det är nog lite så nu.
Luften ekar tom.
Tankarna ekar tomma.

Klick.

(pic: weheartit.com)

Du tar upp all min tid.

Klick.

"När någon du älskar sitter bredvid dig och gråter på grund av dig och du kan inte stoppa det, för det är bara sån du är.

När rädslan sprider sig genom kroppen snabbare än blodet pumpar genom dina ådror.

När du dumpar paniken inom kroppen som en soppåse, för att du inte kan hantera den.

När hela din värld skakar och du bara väntar på att den ska falla samman.

När du vet att det är ditt fel, att du är felfelfel."

Gammal text.

(pic: weheartit.com)

Har gått igenom den här dagen med en underlig känsla, utan att veta varför.

Hade gärna velat ha sommar nu, allt hade känts så mycket enklare då.
Inget plugg.
Solsken och värme.
Frihet.
Ta dagen som den kommer, leva livet.

Klick.

(pic: weheartit.com)

Blir så ledsen på mig själv.
Att jag inte kan lägga allt gammalt bakom mig och sluta förstöra för mig själv.
Vill kunna lita på människor.
Vill inte känna ångest så fort jag inte hänger med när mina vänner hittar på något.
Är rädd för att bli utanför igen.
Rädd att bli den osynliga, värdelösa människan.
Vägrar gå tillbaka dit.
Vägrar.

Jag är starkare idag, men jag är ändå rädd.
Gråter ännu om nätterna ibland.
Minns svåra stunder.
Saknar den riktiga tryggheten.

Jag tror jag håller på att bli galen.

Klick.

(pic: weheartit.com)

Jag vågar inte längre hoppas på det här.
Men jag kan inte riktigt låta bli.
Vill inte bygga upp för mycket.
Skulle inte stå ut med att mina förhoppningar förstör allt.

Kan inte låta bli att kolla på dina bilder på facebook dagar som denna.
Kan inte annat än önska att du ska komma hem.
Drömmer om att möta dig på fester, kyssa dina läppar och vakna med dig bredvid mig dag efter dag.
Hoppas alldeles för mycket på något jag vet darrar av osäkerhet.

Vill, men kan inte. Fast gör ändå.

Klick.

(pic: weheartit.com)

Tiden rullar förbi.

År känns som dagar.

Timmar känns som veckor.

Allt står stilla, men tiden rör sig ändå i en rasande fart.

(Snart)

(pic: weheartit.com)

Tänker tillbaka.
Minns stunder och ögonblick.
Saknar.
Undrar.

Det känns som att det aldrig hänt, att det var något jag drömde för länge sedan.
Önskar jag kunde göra om den kvällen, göra annorlunda. Fast ändå inte.

"Det är Torsdag idag. En helt vanlig Torsdag, men ändå inte.

Jag är så dålig på att tolka mig själv, mina känslor och min vilja. Vad vill jag egentligen?
Jag kysste honom igår, han som jag sett efter så länge.
Nu står jag här, utan att veta vad som händer. Vad jag känner. Han rörde mig så försiktigt, tittade försynt på mig genom luggens glipor. Jag undvek honom då, men försökte bevara något litet. För jag vill inte såra honom, han är för vacker för det.

Det slutar alltid så, att jag sårar någon. Kärlek är så svårt, i synnerhet när den uteblir. Jag vill finna mig själv hos honom, men tvekar av rädsla att inte känna. Rädslan att ge upp en gammal dröm.

Så jag stannar i tryggheten, hoppas på den. Trots att jag innerst inne vet att det är fel. Jag lurar mig själv och nu är det försent. Eller när är det egentligen försent?"

Och jag vet ännu inte om jag gett upp den gamla drömmen.
Det kom för mycket i vägen,
och nu vet jag inte om vi kanske kanske kanske har en liten chans igen.
Jag undrar om vi tänkte likadant.

All of the lights.

(pic: weheartit.com)

Jag tycker det är skrämmande hur mycket vi människor behöver bekräftelse, hur beroende vi är av det.
Det är så lätt att ta felsteg och missa den rätta vägen, när man suktar efter bekräftelsen.

Klick.

Har just ringt två av mina närmaste vänner och gett dem beskedet att en av deras vänner dött. Finns inget värre. Eller jo, om jag känt killen som dog. Egoistiskt nog är jag så jävla lättad över att jag inte kände killen. Och jag skäms lite över att jag tänker så, men vad ska jag tänka?
Nu måste jag vara stark och hjälpa mina vänner. Visa dom vägen ur det här helvetet.

Om jag mår dåligt av det här, hur dåligt mår då inte de?

(pic: weheartit.com)

Idag saknar jag dig något fruktansvärt.
Idag känner jag att jag inte vill försöka med någon annan.
Idag önskar jag att allt kunde vara lättare än det är.
Idag vill jag bara att du ska komma hem så jag verkligen vet om jag ska försöka släppa det här eller inte.

Låt.

(pic: weheartit.com)

Jag vet att jag vill mer än jag kan.
Skulle kunna göra mer än jag borde, men gör inte vad jag bör.
Vill inte vad jag kan, kan inte vad jag vill.

(pic: weheartit.com)

Jag vet att jag skriver mycket om bussturer och liknande, men jag tycker så mycket om dem.
En busstur väcker så mycket tankar inom mig. Att sitta högt upp och blicka ner över allt som sker längs vägarna och att susa förbi träd efter träd, det får mig att känna mig så liten på något vis. Får mig att inse att det finns så många andra människor här i världen och att alla dessa har sina egna problem. Oavsett om problemen handlar om problem inom familjen, problem i skolan eller till exempel problem med kärleken. Alla har vi något som tynger oss.

Att åka buss får mig att undra och fundera över alla dessa liv och problem. Jag får en kort glimt in i någon annans värld. Och jag tycker att det är så oerhört vackert att kunna få göra det, i min ensamhet.

Låt.