discoveryourself

(pic: weheartit.com)

Tänker tillbaka.
Minns stunder och ögonblick.
Saknar.
Undrar.

Det känns som att det aldrig hänt, att det var något jag drömde för länge sedan.
Önskar jag kunde göra om den kvällen, göra annorlunda. Fast ändå inte.

"Det är Torsdag idag. En helt vanlig Torsdag, men ändå inte.

Jag är så dålig på att tolka mig själv, mina känslor och min vilja. Vad vill jag egentligen?
Jag kysste honom igår, han som jag sett efter så länge.
Nu står jag här, utan att veta vad som händer. Vad jag känner. Han rörde mig så försiktigt, tittade försynt på mig genom luggens glipor. Jag undvek honom då, men försökte bevara något litet. För jag vill inte såra honom, han är för vacker för det.

Det slutar alltid så, att jag sårar någon. Kärlek är så svårt, i synnerhet när den uteblir. Jag vill finna mig själv hos honom, men tvekar av rädsla att inte känna. Rädslan att ge upp en gammal dröm.

Så jag stannar i tryggheten, hoppas på den. Trots att jag innerst inne vet att det är fel. Jag lurar mig själv och nu är det försent. Eller när är det egentligen försent?"

Och jag vet ännu inte om jag gett upp den gamla drömmen.
Det kom för mycket i vägen,
och nu vet jag inte om vi kanske kanske kanske har en liten chans igen.
Jag undrar om vi tänkte likadant.

All of the lights.