discoveryourself

Eller gör jag det.

Känner hur jag glider längre och längre ifrån gamla vänner.
Känner hur jag bygger upp allt fler murar för att skydda mig själv.
Jobbar så mycket jag kan för att skjuta ångesten framför mig.
Men det går inte att gömma sig för evigt, till slut kommer allt ikapp en.
Och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Vet inte vart jag ska vända mig eller vilka beslut jag ska ta.
Känner hur allt som är dåligt äter upp det som en gång var bra.
Distanserar mig från omvärlden. Är rädd för livet och känslor.
Känner så mycket men samtidigt ingenting.
Skriker inombords, ropar på hjälp till ingen alls.
I vilken ände ska man börja?
Hur tar man tag i sitt liv och ångesten?

Klick.