discoveryourself

Ibland kan jag vara så rädd att något ska inträffa att jag inbillar mig att det gör det. Att mina vänner tröttnar på mig eller att folk snackar skit bakom ryggen på mig. Rädslan blir så stark att det knyter sig i magen på mig. Det känns lite som en boaorm som kramar sitt byte. Jag blir förblindad av rädslan och ser inget annat, så jag vrider mig bort och stänger ute alla andra. Allt för att undvika att falla ner på djupet igen. Jag vägrar vara där jag en gång var, vara den jag en gång var.