förtvivlan

förstår inte varför du gör så här, är så här.

Tankar fem i halv tolv.

Jag lämnade dig, visste att jag fanns. Nu finns jag inte mer och jag sörjer. Jag lämnade dig. Förlåt.
Du vet att jag inte kan. Du vet hur det är. Du är den som vet, allt. Nästan. Förlåt om jag sårade dig, men du har släppt mig nu. Det är bra. Jag önskar bara att jag kunde lita på mig själv.

En fredag.

Jag orkar inte. Kan inte, släppa taget. Förstå. Det går inte. Jag vill bara andas. Andas ut. Inte snubbla på mina egna ben. Jag klarar inte. Vill bara. Fan.

RSS 2.0