discoveryourself

(pic: weheartit.com)

Jag måste lägga ner det här destruktiva livet.
Måste ta tag i mig själv.
Rycka liv i den människa jag inte längre känner igen, mig själv.
Jag har ändrat alla mina vanor, lagt på mig hundratals ovanor.
Varje dag gräver jag ner mig djupare och djupare i denna grav.
Om jag inte vaknar till liv och tar tag i det här är jag rädd för konsekvenserna som kan komma.
Rädd för att förlora mig själv mer än jag redan gjort.
Vad är det med mig?
Måste sluta med denna ynklighet, sluta tycka synd om mig själv och lägga alla bekymmer i sidan.
Kan inte låta dom ta över mitt liv och förstöra mig.
Nu jävlar ska det bli ändring.
Jag ska skriva en lista med mål och liknande, tror jag.

Låt.

Du har lämnat mina sinnen, tror jag.
Kanske är det bara en paus för att jag ska överleva allt som kommer sen.
Det gör ont.
Jag kunde ha varit så mycket bättre, kunde ha varit son hon.
För det verkar ju vara vad du klarar av.
Men jag ursäktar mig inte.
Vet att jag är bättre, kan bättre.
Vet att jag hade kunnat om du vågat och velat.
Vet att jag vill inbilla mig att vi aldrig kunnat bli.
Lever på hoppet om framtiden.

Klick.

(pic: weheartit.com)

Igår såg jag någon som var lik dig, fast jag ville inte riktigt inse att det var så.
Jag gick förbi gång på gång bara för att få lägga ögonen på honom en extra gång.
Fast det var egentligen inte honom jag ville titta på, det var dig.
Det var inte honom jag såg sitta där, det var du.
Tyvärr.

Så många chanser, så svåra att fånga.

Det är som en varm sommardag. Man ser massor av fjärilar i trädgården och man springer ut för att fånga in dem. Men de är snabba och slinter lätt ur händerna. Man letar och letar efter den rätta fjärilen, efter den fjärilen som stannar kvar. Man letar efter en vacker fjäril, som man kan begrunda utan att någonsin tröttna.
Men ack, det är lättare sagt än gjort att finna och behålla denna fjäril.

Låt.

Ledsen för tråkig uppdatering, men det är så mycket nu.
Vill inte tvinga fram orden. Hoppas ni står ut med mig ändå!

Bjuder på några bra låtar så länge
- Ett.
- Två.
- Tre.

(pic: weheartit.com)

Måste säga att jag aldrig riktigt förstått mig på alla hjärtansdag. Det känns som att den bara finns för att göra alla ensamma ännu ensammare och deppigare.

Jag minns till exempel när alla gick och köpte rosor och gav bort på högstadiet.
Fick jag någonsin någon? Nej.
Fick de flesta andra tjejer i min klass? Ja.
Vad ledde detta till? Helvete för mig och ännu en stund i rampljuset för dem.

Och jag tycker att man ska visa att man tycker om sina nära och kära varje dag. Varför behöva en speciell dag för det? Gör varje dag speciell istället; ni kommer vinna på det i längden.

Men jag skrev ändå en söt liten lapp till mina föräldrar imorse och berättade för mina närmaste att jag tycker om dem.
Därför passar jag även på att säga att jag tycker om er! Alla människor betyder något speciellt. Bara för att man inte har någon speciell själv, så betyder det inte att man är betydelselös eller inte har något/någon. Tänk istället på det fina just ni har, lovar att det finns något! Puss!

(pic: weheartit.com)

Varför vill man alltid ha dom som inte vågar visa att dom tycker om en, eller dom som inte tycker om en? Varför kan man inte tycka om dom som faktiskt vågar visa vad dom känner? Varför kan man inte tycka om någon som behandlar en på ett bra sätt? Någon som är så fin emot en? Någon som tar hand om en och bryr sig.
Vad är det för mening med att tycka om någon när man inte får något tillbaka?

Fast jag tycker inte ens om dig, på det viset. Men jag kunde ha gjort det. Det stör mig.

Jag saknar er båda, men på olika vis.
Det gör ont när jag tänker på er, men på två olika sätt.
Vill inget annat än att ha er här.
Det känns i hela jävla kroppen.
Så fruktansvärt svårt är det.
Kom hem, snälla...

Låt.

Jag minns när en osäker tolvåring kom in i korridoren och såg några av hennes klasskamrater stå vända med ryggen mot henne. Hon hörde klart och tydligt en av dem prata om henne. Det var en pojke som hon känt nästan hela livet. Han sa "hon är ful och äcklig, jag vill inte sitta bredvid henne..."
Orden skärde igenom hennes späda kropp som knivar. Men orden nöjde sig inte med det, de trängde in under hennes skinn och gömde sig där. Där kommer de stanna hela hennes liv.

När pojken sen i slutet av dagen hade dåligt samvete och därför följde flickan hem blev flickan så glad. Hon trodde att någon äntligen tyckte om henne. För hon visste inte bättre. Denna snällhet var för henne okänd.

Dagen därpå var allt åter som vanligt.

Flickan brottades länge med utfryssning, mobbing och liknande. Men hon hämtade sig och försökte bli starkare av sina erfarenheter, istället för att gräva ner sig. Hon klarade detta genom att sätta olika mål i livet, på så vis hade hon någonting att se framemot.

Än idag tynger detta henne. Än idag finns det dagar då hon ser allt som gråa moln. Än idag påverkar detta henne så mycket att hon inte litar på någon. Än idag skapar detta problem för henne. Men hon försöker och hon vann. Hon vill inte längre vara någon annan. Hon är glad över att vara sig själv. Hon är nöjd med sig själv och kan se hur detta faktiskt gett henne styrka. Styrkan att säga ifrån och att våga vara sig själv.

Jag är stolt över denna flicka.

Jag har aldrig sagt att jag är perfekt, jag är inte mer än människa.

 

(fint hittat här)

Jag tror att jag är beroende av dig. På så kort tid bestämde jag mig för att du på något mystiskt vis blivit en av mina bästa vänner. Kanske för att du brydde dig när ingen annan riktigt gjorde det. Frågade och fanns för mig i alla stunder, även om jag bara visade dig små skymtar av mitt inre. Att öppna mig helt vore en omöjlighet, är en omöjlighet.

Jag saknar dig nu, när du inte finns här. Trots att jag vet att vi kommer prata nästan var dag, precis som vanligt. Aldrig trodde jag att jag skulle sakna dig.

Jag tog det med en axelryckning när du sa att du tyckte om mig. Ville inte förstöra vår vänskap. Visste på något vis att du inte riktigt visste vad du egentligen ville. Visste att jag aldrig skulle kunna tycka om dig så.

Jag vet inte om jag är rädd för att du ska sluta tycka om mig. Jag skäms för det, men jag tror att jag behöver det. Behöver någon som jag vet tycker att jag duger. Någon som ser det där fina i mig, och jag vill veta vad den någon ser.

Jag vet att när du kommer tillbaka kanske det där inte finns längre. Fast det gör väl inget, egentligen. Det underlättar ju bara vår relation. Men ändå.

Klick.

(pic: weheartit.com)

Idag lämnar du.
Idag börjar någon nytt.
Idag börjar en ny fas.
Idag blir det än mer komplicerat.
Idag väcks nya funderingar till liv.
Idag ändras allt.
Idag vet jag ingenting.
Om ett tag vet jag kanske lite, om många månader vet jag kanske allt.

Nu styr tiden allt.

Jag sitter och skriver på ett otroligt långt inlägg, fast vet inte om jag någonsin kommer våga publicera det. Eller om det ens blir klart? Haha. Vet inte ens om ni skulle orka läsa det, kanske bäst att hålla det för mig själv ändå.
Nej förlåt, jag ska sluta. Man ska inte säga a om man inte säger b.

Det får vara nog med nattbabbel nu.
Hoppas ni har det fint! Ni får mig att fortsätta skriva här, trots att det är kämpigt ibland.

Bra låt till er.

kul att jag blir så
orolig
rädd
besviken
ledsen
förvirrad
ja, förvirrad.
av att få höra det här.

börjar tvivla på om det finns något du finner hos mig, som du vill se mer av.
fast, du skriver ju till mig. så alltså borde det vara så? men varför går du då promenader och skriver så mycket med henne? varför går du inte promenader med mig? varför slutar du skriva direkt till mig. varför skriver du först om du slutar skriva? varför bryr jag mig ens? varför kan du få mig så här...
varför varför varför?

(Tryck på bilden för att lyssna på en låt)

Tanken på alla hjärtans-dag gör mig deppig. Vet inte varför egentligen, det är en dag som alla andra.

Kanske är det saknaden.
Saknaden av att inte ha någon när man ser hur fint andra har det tillsammans.
Ja, känslan av ensamhet gör mig deppig.

Jag önskar att du var med mig då.
Önskar att jag kunde få vakna med någon bredvid mig, vakna med dig bredvid mig.
Bli väckt av pussar och sen äta frukost på sängen tillsammans.
Gå igenom dagen vetandes om att man har någon som ställer upp för en oavsett vad.
Känna den mysiga känslan av fjärilar som dansar i magen.
Få fina sms och känna sig uppskattad, för vi människor är faktiskt beroende av uppskattning.
Men jag vill ju ha det just av dig.


(pics: weheartit.com)

Mest av allt vill jag känna din doft och höra ditt skratt, ditt klingande skratt tillsammans med mitt.
Önskedrömmar.

Hej.


Kan verkligen inte läsa dig, det förvirrar mig.