So cold

Hon gick ensam i den stora mörka staden, en sen kväll i November.
Det var kyligt ute, de första skira snöflingorna föll från skyn.
Stadens gator var tomma, men ändå hördes bilarnas buller som avbrott i denna tomhet.
Hon slog sig ner vid hamnkanten. Såg stadens ljus bre ut sig i mörkret framför henne och båtar som färdades fram vid flodmynningen.
En svag bris rörde hennes långa hår och förde med sig den salta tår som hängde vid hennes ögonvrå.
Detta var en kväll som påminde henne om hur liten hon var. Hur ensam hon var.


En liten text som jag skrev i höstas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0