Keep on walking

Vad gör man när man inte hinner ifatt sina egna tankar? När man inte kan stanna upp, trots att man behöver det.

Vad gör man när man behöver släppa på alla spärrar, men inte har tid för det. Att skjuta upp och tänka "nej, inte nu, det funkar inte nu." gör bara allt värre.

Jag har inte tid att springa ifatt mina egna känslor, så jag pressar ner gråten och biter ihop. Jag lägger på det vanliga leendet och låtsas som ingenting. Känner mig orkeslös, matt, ensam och pressad. Hela tiden påminns jag av tårarna som kryper upp, just innan jag hinner pressa ner dom.

(gammal text)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0