Tankar fem i halv tolv.

Jag lämnade dig, visste att jag fanns. Nu finns jag inte mer och jag sörjer. Jag lämnade dig. Förlåt.
Du vet att jag inte kan. Du vet hur det är. Du är den som vet, allt. Nästan. Förlåt om jag sårade dig, men du har släppt mig nu. Det är bra. Jag önskar bara att jag kunde lita på mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0