Nästan perfekt

Blir inte klok på mig själv.
Han skrev ikväll, hur komiskt är inte det?
Och jag blev löjligt glad, kände glädjen sprida sig i hela magen.
Såklart varar det inte länge.
Han försvinner spårlöst som vanligt och jag står kvar med en undrande känsla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0