discoveryourself

Idag saknar jag honom något enormt. Saknar hans närhet. Saknar att kunna prata om vad som helst. Saknar honom, hans leende. De fina rynkorna som bildas på hans kind när han ler. Saknaden äter upp mig. Jag orkar inte. Precis när jag tror att jag släppt allt så dyker det upp 1000 gånger värre. Antar att jag skjutit allt framför mig genom att jobba ihjäl mig. Men nu, nu gör det så jävla ont. Vill sätta mig på golvet och gråta och skrika.