Ensamhet

Idag var första gången jag sov i samma säng som någon, sedan dig. De tunga andetagen bredvid mig fick mig att sakna det så. Fick mig att önska så himla mycket att jag hade någon som la armen om mig.
Fick mig att tänka på dig igen.
Fast nu vet jag, det funkar inte. Du är en sån fruktansvärd idiot.
Och jag är så jävla ensam. Så jävla jävla ensam.

Allting tär så mycket just nu och jag ser hur jag faller isär. Hur jag förändras bit för bit.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Förändring är alltid bra, men jag är trasig. Så himla trasig. Jag har svårt att känna mig rätt och lugn. Känner mig bara fel. Passar inte längre in bland gamla vänner och är inte den jag en gång var. Irrar runt och försöker finna något som gör mig hel. Det här går inte längre.
Ingenting fungerar riktigt som det ska just nu, men jag kämpar på och försöker uppfylla mina mål och drömmar.

Never give up.

Klick.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0